†

Ohfyfan vilken sjuk dag. Ni ska bara veta hur mycket känslor som strömmar igenom min kropp just nu. Vi stod en halv meter i från killarna. Jag nuddade Nialls nacke/rygg. Jag tog på honom. Det var helt jävla sjukt. Och svenska directioners är helt jävla sjuka. Alla skrek och slogs och tryckte sig fram. Louis kollade mig rakt i ögonen och skit log mitt i klungan. Han var helt ihop pressad av Harry och Zayn, men han asgarvade och kollade på oss. Även Niall asgarvade och kollade på Paul. Han duckade sedan och försvan in i folkmassan och det var även då jag nuddade hans rygg. Alltså fyfan vad sjukt det var. Och att planet var försenat och allting, vi stod där och skakade och skrek. Ohfyfan. Killarna blev påpressade och var tvugna att ruscha till bilarna. Fast då hade vi redan dragit, de känns som att de kan vara schysst att visa lite respekt ändå. Man behöver kanske inte klänga och kladda på dem. Och i bilen på väg hem, herregud. Jag var helt uppe i det blå, helt sjuuuukt. Sen åkte vi iaf hem hit och käkade tacos. Vi drack fan upp två stora liter läsk och käkade massa godis och chips. Deppmode var liksom on. De är så tråkigt att man inser varje gång hur liten chans de är att få träffa dem. För varje gång de kommer hit är det mer och mer fans. De blir bara kändare och kändare liksom, man har inte en chans. Men jag är ändå sjukt glad, jag har träffat dem 2 gånger. Jag har pratat med Niall och jag har tagit på honom. De är sjukt mina vänner, det är sjukt.